Maries bröllop.

Jag har semester. Fast någon sommar lyckades jag ju inte pricka in i år. Det var det väl i och för sig ingen som riktigt gjorde, men jag tvivlar på att de som hade semester i juli vaknade upp varje dag med en termometer som blängande visade 7 ynka grader på morgonen. Men det gör inte så mycket. Jag gillar ju hösten också. Men jag prickade i alla fall in en sommardag. Och det var på Maries bröllop. 
 
Jag var ju tärna, det vet ni ju redan. Och alltså.. Jag måste ju erkänna att jag var ganska stressad över det här uppdraget. Jag blir ju alltid stressad när jag inte har full kontroll och var det något jag inte hade kontroll på var det det här. Fredagen innan bröllopet träffades vi allihop på kvällen och tog ett glas vin och spelade kubb. Allihop är i det här tillfället jag, de andra två tärnorna, våra gubbs och Marie. Och det var då jag började fråga henne om hur hon hade tänkt. Hur skulle vi gå in i kyrkan? Hur skulle vi gå ut? I vilken takt skulle vi gå? Skulle vi öva innan? Hade vi befunnit oss i en film hade Marie suttit på en hög pinnstol i ett mörkt rum med en strålkastare i ögonen samtidigt som jag cirklade runt henne med alla mina frågor. Men det löste sig till slut ändå. Marie hade inga som helst svar. Eller ja.. Det svaret hon hade var "Ja, jag vet inte riktigt. Alla detaljer är inte helt utarbetade än" vilket satte igång min organisations- och problemlösningsförmåga. Så inom tio sekunder var allting klart och min stressade hjärna kunde få sig en välbehövd paus. Pausen kan eventuellt ha berot på vinet också, men att ha kontroll över situationen hjälpte definitivt. 
 
Och så kom lördagen. Maries stora dag. Klockan elva åkte jag hem till Maries föräldrar där jag mötte upp Lisa och Maria (de andra tärnorna). Eftersom Maries enda krav till våra klänningar hade varit att de skulle vara svarta, hade vi olika modeller på oss. Därför hade vi bestämt att vi skulle ha likadana skor, smycken, nagellack och håruppsättningar för att få någon form av sammanhang. Så det där med håret var det vi skulle ordna på morgonen. Och alltså.. Jag kan verkligen inte hår. Så det var tur att vi var tre stycken som hjälpte till. Och att vi hade spray. Och hårnålar. Och torrshampo. Och youtube-videor.
 
Här gör jag mitt absolut bästa för att få till en uppsättning på Lisa.
 
Vigseln skulle starta klockan 14.00 och när klockan var 11.40 ringde fotografen. Hennes man hade fått en hjärtattack så de var på väg till akuten. Så drygt två timmar innan allt satte igång stod vi där utan fotograf. Men som tur var är inte jag den enda som innehar den otroliga problemlösningsgenen av tärnorna, så efter att ha suttit i chock i ungefär 15 sekunder började telefonerna gå varma. Vi ringde alla fotografer vi kunde komma på! Och efter en halvtimme var det löst. Marie hade en kompis som hade en bra systemkamera som skulle ta bilder under vigseln och hans flickvän kände en fotograf som kunde komma efteråt. Att Marie inte bröt sönder och samman just då är egentligen helt galet. Men det löste sig som tur var. 
 
Marie, Maria, Lisa och jag
 
Marie hade varit hos frisören och fixat sitt hår.. I fall det var någon som tvivlade.
 
Sedan var det vigsel med kyssar, tårar, skratt och glädje. Och efteråt bar det av i fina bilar för fotografering. Då hade jag varit så otroligt smart att lägga min handväska, inklusive mobil och allt annat, i en bagagelucka, så jag har inte en enda bild från tiden mellan vigseln och festen. Men vi kan väl nöja oss med att säga att vi befann oss på en jättefin plats med en älv, en gammal stenbro, gröna träd och fina vyer. 
 
Tärnorna, brudparet, marskalken och ett av barnen som var med under vigseln.
 
Det här är en av mina absoluta favoritbilder från dagen. Vi brudtärnor hade jäkligt roligt tillsammans. 
 
Och så blev det fest. Maten var god, toastmastern höll låda och talen var korta men kärleksfulla. Jag måste erkänna att jag inte kände mig uttråkad en enda gång. Och då kände jag nästan ingen annan än Marie på festen så det måste jag ge högsta betyg! Och när klockan började närma sig tolv började vi känna oss klara. Då hade jag dansat, bytt skor tre gånger (ja men hallååå.. Det är faktiskt storna som är det viktigaste), druckit många glas champagne och hjälpt till att hitta en borttappad mobil som inte var det minsta borttappad. Så då blev det taxi hem. 
 
Så fick äntligen Marie och Robin varandra. 
All kärlek till dem! 
 
 
Taggar: Brudtärna, Bröllop, MarieRobin16, Maries bröllop;

Att prata lite Pokémon Go.

Kan vi prata lite om Pokémon Go? Ni vet, det där nya mobilspelet som har exploderat och fått folk att gå ut mitt i natten för att leta efter pokémon? Det är massa folk som är kritiska till det. Men jag förstår inte helt varför..? Spelet får folk att gå ut och röra sig, upptäcka nya platser i sin egen stad, prata med varandra, hjälpa varandra. Är inte det en bra sak? Jag förstår inte riktgit var all denna kritik kommer ifrån? 
 
Själv laddade jag hem spelet för en vecka sedan. Fram till idag har jag haft det igång när jag ändå är på väg någonstans. Till och från jobbet, fram och tillbaka till yogan. Ni fattar. Men idag var första gången jag var ute på en ren pokémon-promenad. Jag var ute i en timme. Solen sken, jag hittade nya gator, jag kände mig trygg på att hitta hem igen eftersom jag hade en karta framför mig. Och jag vet inte hur många andra jag mötte som också spelade. Äldre män, unga tjejer, någon med en hund, någon med en cigarett i mungipan, barn på sparkcykel. Och alla var lika engagerade. Och jag gillar det! Jag förstår fortfarande inte alla regler, men det spelar ingen roll. Den där extra glädjekicken när jag hittar en ny pokémon räcker för att jag ska vilja fortsätta. Och för att det ska bli lättare för er som inte spelar att känna igen en spelare har jag nedanför gjort en lista på de generella dragen.
 
Hur vet du om personen du möter är en Pokémon Go spelare? 
 
- Spelaren har ena armen är böjd vid armbågen i en 90 gradig vinkel. I handen vilar mobilen i ett fast grepp. Alltid! 
 
- Spelaren kan gå väldigt fort på trottoaren för att sedan, helt utan förvarning, tvärnita. Var försiktig när du går bakom en person med den välkända 90 gradiga vinkeln i armbågen. Risken är stor för att du kommer att gå in i hen om du inte är uppmärksam. 
 
- Spelaren står ofta lite nonchalant lutad mot en husvägg med mobilen i handen. Var säker på att det är ett gym i närheten, ett pokéstop eller kanske en ovanlig pokémon. Och står det en spelare där kommer det snart att komma fler. Hittar du en kan
 
- Spelare går ofta på gräset i parker, även om det finns gruslagda/asfalterade gångbanor. Den lite virrande blicken och sökande mobiltelefonen är en bra indikator på att det är en spelare och inte en vanlig gräsälskare. 
 
- Spelare har en tendens till att glömma bort att det finns en värld utanför spelet och kan därför kliva rätt ut i gatan utan att se sig för. Den som sa att det var ett ofarligt spel vet inte vad hen pratar om. 
 
Katten är inte riktigt lika road som jag är
 
Taggar: Pokémon Go, Spel, Spelare;

I'm ok.

Det är den 22 juli idag. För 6 år sedan betydde den här dagen att jag hade namnsdag. Idag betyder den något annat. För fem år sedan sprängdes en bomb i Oslo centrum när jag satt på jobbet. Några timmar senare började en massaker utspela sig på en ö inte många mil härifrån. Och trots att det har gått fem år är vi som bor här forfarande påverkade. 
 
Min arbetsdag startade idag med att jag och mina kollegor satt runt bordet och berättade för varandra vad vi gjorde för fem år sedan. Någon satt på bussen när bomben gick av, någon skulle ha varit precis i de kvarteren men fick i sista sekund ändrade planer, någon kände någon som känt tryckvågen, fått inre blödningar och hamnat i sådan chock att hen rullat hem på en skateboard och gått och lagt sig i sin säng innan någon hittade hen. De flesta infödda Oslobor känner någon som påverkats direkt, någon som skadades eller någon som dog. Jag tillhör, mig veterligen, inte den kategorin. Men var vi alla befann oss den 22 juli 2011 kommer vi nog alltid att minnas.. 
 
 
Taggar: 22.07.2011;